Under Springfield i Genevé, presenterades en originell studie som Poster av författarna Minthon, Wallin & Wattmo. Undersökningen hade studerat relationen mellan koncentrationen av galantamin (Reminyl) i plasma, galantaminets dos per os och BMI (Body Mass Index).

Under den serotonerga eran, har ju serumkoncentrationer använts inom psykiatrin för att fastställa "compliance" samt för att utesluta långsamma respektive snabba metaboliserare.

Det är därför extra intressant, att man i denna studie tittart på de ett av de läkemedel vi, (fram till idag), har för att behandla en primär degenerativ sjukdom som Alzheimers utgör. Och det faktum, att man mäter koncentrationen och konstaterar att den är starkt relaterad till dosen per os är av intresse.

Ytterligare spännande blir det när man, som i studien, såg en könsskillnad, eftersom man fann att männen hade ett negativt samband mellan BMI och koncentration, dvs. att män med högre BMI visade lägre plasmakoncentration. Detta samband såg man inte hos kvinnorna.

Studiepopulationen härrörde från SATS (The Swedish Alzheimer Treatment Study) och utgjordes av totalt 84 patienter med AD. Doserna 8mg, 16mg och 24 mg undersöktes, respektive. Någon skillnad mellan män och kvinnor sågs inte i övrigt avseende dos och plamakoncentration. En annan intressant observation var, att patienter med dosen 24 mg p.o. sjönk "snabbare" i plasmakoncentration över tid. Övriga doser hade en mer stadig nergång f o m intaget.